Måns finns inte mer

Måns 2005-08 – 2008-01-19

I lör­dags var jag tvung­en att avli­va Måns, min ena katt.

Vad som hänt? Jag vet inte, och vete­ri­nä­ren viss­te inte hel­ler. Vad hon kun­de se på rönt­gen­bil­den var att han hade väts­ke­an­sam­ling i mag­trak­ten, och all­varlig blod­brist.

I tors­dags var all­ting som van­ligt, i fre­dags mor­se var han lite slö kanske, men jag tänk­te inte så myc­ket över det, kat­ter sover ju en hel del. I fre­dags kväll var han ovan­ligt slö, och i lör­dags hit­ta­de jag honom längst in i lin­ne­skå­pet i gar­de­ro­ben. Han vil­le inte kom­ma ut när jag loc­ka­de på honom, så jag drog ut den kor­gen från skå­pet. Han var fruk­tans­värt slö, men när jag läm­nade honom så slä­pa­de han ner sig på gol­vet och låg sen ”slängd” över trös­keln till gar­de­ro­ben. Strax efter bör­ja­de han jama, som om han hade o­er­hört ont, anda­des väl­digt fläm­tan­de och snabbt, och något slem­migt sipp­ra­de ur hans mun.

En akut­tur till sjuk­hu­set, fick vän­ta kanske 2 – 3 minu­ter innan de släpp­te in oss. Väl där inne kon­sta­te­ra­de vete­ri­nä­ren att Måns slem­hin­nor var näs­tan helt vita (vil­ket tyder på blod­brist). Hon sade ock­så att iom att han hade så ont så var det inte myc­ket man kun­de göra, men de kun­de ta rönt­gen ändå om jag vil­le det, vil­ket jag sva­ra­de ja på.

När rönt­gen­bil­den var fram­kal­lad kon­sta­te­ra­de vi att det inte fanns så my­ck­et annat att göra än att låta honom som­na in.

Det var ett väl­digt smärt­samt beslut att ta, men jag vet att Måns inte har ont läng­re. Det kom­mer att bli svårt att vän­ja sig vid att Måns inte är där läng­re. Jag är dock mest oro­lig för hur Simon skall rea­ge­ra när hans bror inte finns någon­stans läng­re. Det kän­des igår som om han gick runt och le­ta­de efter Måns, men det kan vara som jag inbil­la­de mig. Han ÄR dock ovan­ligt kelen nume­ra.

Tack Tob­be för att du följ­de med mig dit och stöt­ta­de mig *bam­sek­ram*.

Jul och semester

Så var det igen jule­ti­der, och jag har semes­ter.

Jul och semes­ter inne­bär att jag mås­te stä­da lite mer och julpyn­ta. Det känns lite kons­tigt att få upp jul­sa­ker­na igen med tan­ke på att jag senast tog ner dem i augusti…

Det blir julaf­to­nar i år – Lil­le Julaf­ton firas det med släk­ten, och själ­va Julaf­ton med vän­ner. Vad som hän­der på Nyårsaf­ton har jag ännu inte den ble­kas­te aning om…

Resfeber

I mor­se när jag låg och lyss­na­de på radi­on innan jag skul­le sti­ga upp kom jag att tän­ka på att det är mind­re än sex dagar kvar tills jag skall åka till Austra­li­en.

Jag kan inte påstå att jag har någon res­fe­ber – där­e­mot känns det väl­digt overk­ligt att jag om lite drygt sex dagar och tju­gotvå tim­mar (lokal tid i Bris­ba­ne) kom­mer att befin­na mig på and­ra sidan pla­ne­ten, och i en helt annan års­tid (min svå­ger satt och skrev jul­kort i lör­dags i tret­tio­sex­gra­dig vär­me!). Eftersom jag inte har rest sär­skilt myc­ket i mitt liv (det längs­ta jag rest var när jag besök­te min sys­ter och hen­nes man i Hud­ders­fi­eld för någ­ra år sen), så har jag ing­en som helst aning om vad som vän­tar mig. Efter vad man sett på TV och vad syr­ran sagt så är austra­li­en­sar­na väl­digt trev­li­ga och öpp­na. Där­e­mot kan det ju all­tid vara lite kul­tu­rel­la pro­blem med att saker och ting inte fun­ge­rar som man är van vid, men det går säkert bra ändå, jag tror inte att de arke­bu­se­rar turis­ter för att de frå­gat om pri­set på fel sätt eller inte gett till­räck­ligt myc­ket dricks.

Catja sade att de hade pla­ne­rat en hel del saker till när vi skul­le kom­ma till dem. Hop­pas de inte har detalj­pla­ne­rat var­je dag, ibland vill man ju ha lite spon­ta­ni­tet ock­så. Med det sagt så hop­pas jag att vi får gjort en hel del! En av dagar­na har vi bokat en hel­dags­re­sa till Syd­ney, man får pas­sa på att besö­ka stor­s­tan när man är där.

Jag tänk­te inte ta med mig så myc­ket klä­der – dels för att jag egent­li­gen inte har så myc­ket som­mar­klä­der som pas­sar i den austra­liska het­tan, och dels för att jag tänk­te köpa lite lämp­li­ga klä­der när jag väl kom­mer ner dit. Var annars hit­tar man för kli­ma­tet lämp­li­ga klä­der om inte på plats?

Jag tar med mig min kame­ra ock­så, och efter hand som jag hin­ner skic­ka upp bil­der till min blogg, så kom­mer de att fin­nas till­gäng­li­ga på mitt foto­gal­le­ri.