Försenad julmiddag

Igår var det dags för en något för­se­nad jul­mid­dag med mina kol­le­gor och respek­ti­ves respek­ti­ve.

Egent­li­gen var tan­ken att vi skul­le haft jul­mid­dag i decem­ber, men vi var lite sent ute med att boka bord, så hela syd­väst­ra Skå­ne var full­bo­kat, så det blev igår istäl­let.

Vi var på Far­bror Elofs Skaf­fe­ri i Bil­le­ber­ga. Ett helt otro­ligt stäl­le, de har sam­lat på sig saker från lopp­mark­na­der och hängt upp över­allt i restau­rang­en. Man kan sit­ta och tit­ta på allt i tim­mar, och när man tit­tat klart kan man läsa i någ­ra av böc­ker­na som finns utlag­da på bor­den. Som t.ex. en bok som om du vän­de den på ena hål­let så var den lan­ti­sens gui­de till stor­sta­den, och om du vän­de den på and­ra hål­let så var den sta­bons gui­de till lands­byg­den.

Maten där­e­mot är en annan fem­ma… Jag bru­kar van­ligt­vis kun­na äta det mesta med god aptit, men det mås­te ha varit något fel på mina smaklö­kar igår. Det mesta var (åtminsto­ne enligt mina smaklö­kar) fruk­tans­värt äck­ligt, och en korv de hade rul­lat ihop med nån kons­tig grågrön sör­ja i fick mig näs­tan att spy. MEN alla and­ra ver­ka­de tyc­ka att det var rik­tigt gott (för­u­tom möj­ligt­vis bläck­fisk­hu­vu­det Anders fick), så jag antar att det var något märk­ligt med mina smaklö­kar. Efter förs­ta tall­ri­ken med lite av var­je, varav jag var tvung­en att läm­na det mesta, så bestod tall­rik två av det goda nyba­ka­de brö­det, lite oliv­rö­ra, någ­ra kyck­lingspett och en god färskost.

Glass

I dagens Syd­svens­kan fanns det en recen­sion av ett fåtal glas­stäl­len i Mal­mö. Glass är ju gott, så jag tänk­te att jag skul­le för­sö­ka få med mig Fritz till det stäl­le som fått bäst betyg, Dol­ce Sici­lia på Drott­ning­tor­get i Mal­mö.

Kort och gott, efter att jag bokat tid för halv­års­syn­un­der­sök­ning på Caro­li, så tras­ka­de vi vida­re till glass­ba­ren. Det fanns en hel del folk där, de hade ju trots allt fått bra betyg i tid­ning­en.

Jag tog vanilj, chili-choklad och en till som jag inte minns nam­net på. Jag bör­ja­de sma­ka på chili-choklad-glassen, och tyck­te först att den var gans­ka god. Cho­klad, med en gnut­ta het­ta efteråt. Efter ytter­li­ga­re någ­ra ske­dar tyck­te jag att den bör­ja­de sma­ka kons­tigt, men tänk­te att det väl kanske var att den blan­dat sig med någon av de and­ra sma­ker­na. Men när jag kom till det sista och ätit upp chili-choklad-glassen så fick jag en kons­tig bis­mak i mun­nen, näs­tan lite kemisk. Lite svår att beskri­va… De övri­ga två sma­ker­na var väl gans­ka goda, antar att mina smaklö­kar var bedö­va­de av chili-chokladen, för de sma­ka­de helt van­ligt. Vanil­jen hade dess­utom inga av de där svar­ta vanilj­frö­na i sig(ett typiskt bevis på att något är gjort med vanilj­stång), så jag miss­tän­ker att de till­ver­kar sin vanilj­glass av något extrakt.

Kom­mer jag att gå dit fler gång­er? Kanske. Det lig­ger lite ”off” upe vid Drott­ning­tor­get, man är väl där mer eller mind­re enbart om man varit på Oasen och hand­lat kruk­väx­ter, eller i Caro­li. Hade det legat mer centralt hade jag säker­li­gen gått dit fler gång­er, men Lil­la Glass­fa­bri­ken lig­ger mer centralt i mina ögon (2 minu­ters pro­me­nad från Tri­ang­eln), och om jag inte minns fel så till­ver­kar de sin vanilj­glass av vanilj­stäng­er, eller gjor­de åtminsto­ne förr i tiden när de het­te Lejo­net och Björ­nen.

Slut­li­gen får jag väl säga att glas­sen var god men ing­et utö­ver det van­li­ga, ing­et jag kom­mer att strä­va efter att få äta igen. Fast det vore intres­sant att sma­ka deras persika-morotssorbet…

Coffee

So yes­ter­day I bought myself a cof­fee grin­der as a Christ­mas pre­sent. I’ve been spe­a­king with a cli­ent of mine lately about cof­fee. He’s a real cof­fee buff, and seems to know eve­ryt­hing the­re is to know about cof­fe beans, which ones to buy, how to mix vari­ous kinds, roast and grind, and how best to make deli­cious espres­so from your own cof­fee blend.

I also went to buy some cof­fee from the only sto­re I know of in Mal­mö that sells cof­fee beans. Last time I was the­re, the sel­ler knew abso­lu­tely not­hing about anyt­hing they sold. I guess he was a temp hired so they would be able to hand­le the Christ­mas rush last year.

This year, however, was a bit dif­fe­rent. The guy stan­ding behind the coun­ter this time, Niels (one of the owners), see­med to know a lot about the pro­ducts they have (or at least cof­fee). I wan­ted a cof­fe with less bit­ter­ness than usu­al, so he recom­men­ded this years Christ­mas cof­fee, which had been sto­red 7 years. The long sto­rage appa­rent­ly makes the cof­fee less bit­ter.

Today I used the cof­fee grin­der for the first time, and I have to say that it was a very good cof­fee. Eit­her fres­hly ground cof­fee tas­tes much bet­ter than ordi­na­ry cof­fee, or this was a very good cof­fee I bought… It might also be a com­bi­na­tion of the two. Eit­her way, I’m real­ly glad I bought the grin­der. Now I just have to get myself an espres­so machi­ne so I can make real cof­fee…

Udda dansk matkultur

Just när man trot att man upp­levt det mesta som dansk mat­kul­tur har att erbju­da, så över­ras­kar de en. Som t.ex. lun­chen idag. Den bestod av ton­fis­k­kot­let­ter med ris­gryns­gröt och varm korv med bröd. Något udda smak­kom­bi­na­tion. Nor­man­nen Tom för­bluf­fa­de oss totalt genom att först äta ton­fisk och varm korv med bröd (som ju var gans­ka nor­malt), men till ”efter­rätt” tog han ris­gryns­gröt som han dop­pa­de en varm korv i. Vi bara gapa­de och skrat­ta­de om vartan­nat. Men han sade att det var gans­ka gott (fast jag är inte helt säker på om han sade det enbart för att han inte vil­le hål­la med om att det var oät­bart), så man kanske skul­le pro­va det nån gång?

På lun­chen kom vi även in på hur udda maträt­ter kan te sig i oli­ka län­der. I Sve­ri­ge har vi ju sur­ström­ming, som många tyc­ker är rut­ten fisk. I Nor­ge tar man hel, färsk fisk med inäl­vor och det hela och grä­ver ner i mar­ken någ­ra måna­der. Och i Dan­mark har man solæg tror jag det het­te, som är hård­kok­ta ägg som man grä­ver ner i mar­ken någ­ra måna­der. Tom föreslog att det het­te solæg för att man blev gul i ansik­tet när man åt dem.

Tyd­li­gen skall alla tre vara syn­ner­li­gen otäc­ka, ing­en av oss hade sma­kat någon­de­ra, men vi var inte sär­skillt loc­ka­de av det hel­ler.

Luncher

Idag och igår blev det kyck­ling­sal­lad till lunch. Piz­za­bo­den, där jag även åt i mån­dags, har gans­ka trev­li­ga sal­la­der ock­så. De är ingen­ting jäm­fört med sal­la­der­na på Bage­rika­fe­et i Salu­hallen vid Lil­la Torg i Mal­mö, men de är helt OK ändå. En van­lig sal­lad med oli­ver, tomat, gur­ka, papri­ka, ana­nas, kyckling­kött, dres­sing och lite bröd gör en för­vå­nans­värt enkel och god sal­lad. Att det sen är points­vän­ligt å det gröv­sta är bara en ex­tra bo­nus för mig, det i kom­bi­na­tion med att jag är ute och går på kväl­lar­na tor­de be­ty­da att jag inte går upp allt­för myc­ket me­dan jag är här uppe i Olofström. Nu skall jag dri­cka mitt kaf­fe och hac­ka vida­re på syste­met jag är med och ut­vecklar.

Subway — släng dig i väggen!

Idag test­ade jag ett (för mig) nytt lunch­stäl­le här i Olofström – Piz­za­bo­den. När jag kom in där så le­ta­de jag lite ef­ter en lis­ta över da­gens rät­ter, men hit­tade ing­en. Så jag tog me­nyn istäl­let och såg vad de hade. Piz­za vil­le jag inte ha för att det var för fett, så jag frå­ga­de vad han hade för ke­bab (hit­ta­de dem inte i me­nyn). Han re­kom­men­de­ra­de en ke­bab­rulle, vil­ket jag tyck­te lät gott, så jag tog en så­dan, med Ram­lö­sa och lite pizza­sallad. När jag fick ke­bab­rul­len, så ga­pa­de jag stort. Om du tän­ker dig en van­lig pizza­bot­ten, ba­kad tills den är fär­dig med inte knap­rig, på vil­ken det fyllts mass­vis med sal­lad, tomat, gur­ka, ke­bab­kött (rik­tigt så­dant och inte form­pres­sad kött­färs!) och lite sås, rul­lar ihop och vi­rar in i alu­mi­ni­um­fo­lie. Kan du se den fram­för dig? Nej, det tror jag inte att du kan. Den var lite drygt 10 cm i dia­meter, och lite drygt 40 cm lång. Jag käm­pade en stund med den, och lycka­des till slut äta upp allti­hop (nåja, jag tap­pa­de en del på tall­ri­ken…). Mätt och be­lå­ten gick jag däri­från till­ba­ka till Vol­vo IT. Ef­ter en li­ten stund (hade väl kom­mit halv­vägs till­baka) så in­såg jag med fasa att det jag just stop­pat i mig an­tag­li­gen var värt 7000 points! Det var nå­gra år sen jag var så mätt, och jag kom­mer an­tag­li­gen al­drig att äta en så­dan igen, men jag är nöjd med pres­ta­tion­en, och det var ju fak­tiskt gott. Jag tog med mig en meny däri­från, jag såg att de har oli­ka sal­la­der ock­så som jag tänk­te tes­ta. En piz­za skall jag ock­så äta där nån gång (om någ­ra veckor/nån må­nad), det var ju fak­tiskt gott och bil­ligt där, och bil­lig mat lär jag behö­va äta en del med tan­ke på vad det kos­tar att äta ute på res­tau­rang två gång­er per dag hela vec­kan… Nu skall jag bege mig iväg häri­från och chec­ka in på ho­tel­let.

Påskafton

Igår blev det påsk­mid­dag. Efter­som vi alli­hop (jag, Fritz och Mår­ten) var lite tröt­ta på tra­di­tio­nell påsk­mat, och dess­utom hade pra­tat om att äta in­disk mat ett tag, så pas­sade vi på att laga in­disk mat istäl­let och ha en slags in­disk påsk­af­ton.

Jag och Fritz träf­fades vid Malmö­par­ken vid 12-tiden och begav oss till en av de ara­bis­ka bu­ti­ker­na vid Mölle­vångs­tor­get och hand­lade lin­ser och kryd­dor. Där­ef­ter gick vi till den ki­ne­sis­ka bu­tik som lig­ger längs ena lång­si­dan på tor­get (de har mas­sor med bil­liga och fär­ska kryd­dor, bl.a. thai­ländsk ba­sili­ka – min fa­vo­rit) och hand­lade lite mer där (färsk kori­an­der bl.a.). Vi av­slu­ta­de vår shop­ping­tur på Coffee­house by Geor­ge, där var­ken jag eller Fritz hade ätit fö­rut. De har gott kaf­fe, och till skill­nad från alla an­dra kafé­er i Mal­mö, så har de inte ko­pie­rat Espres­so Houses ba­gels utan har egna ba­guet­ter med väl­digt god fyll­ning. Re­kom­men­de­ras om man vill ha lite om­väx­ling från Espres­so House.

Väl hem­ma hos Fritz igen för­be­red­de vi en del sa­ker. Jag bör­ja­de baka Naan, och Fritz bör­ja­de koka mjölk för att göra ost till Ras malai. Av 2 li­ter mjölk blev det en lite drygt knyt­nävs­stor boll med ost.

När det­ta var fär­digt gav vi oss ut till Fol­kets Park, där vi möt­te upp med Mår­ten och åkte deras nya pa­ri­ser­hjul. Det är hö­gre än det gam­la, och man har en för­träff­lig ut­sikt över Mal­mö med om­nejd. Det går att se hela vä­gen till Lund när man är högst upp. Efter pa­ri­ser­hjul­åk­tu­ren be­gav vi oss ut på vand­ring i Mal­mö för att byg­ga upp apti­ten. Fol­kets Park -> runt Pil­damms­par­ken -> till­ba­ka till Fol­kets Park -> hem till Fritz.

Väl hem­ma hos Fritz bör­ja­de vi göra de sista rätt­erna. Vi bör­jade med Ghost do pia­za, som är en rätt med lamm (eller an­nat kött) och mas­sor med lök som man till­sät­ter till rät­ten två gång­er, först hack­ade in­nan rät­ten skall in i ugnen, och sen i ring­ar när rät­ten har stått i ugnen en stund.

Där­ef­ter gjor­de vi fär­digt Khe­e­re ka rai­ta, en yog­hurt med gur­ka, to­mat, myn­ta och lite an­dra kryd­dor. Här­näst kom Kachoo­mar, en sal­lad med to­mat, gur­ka, lök, grön chi­li och lite kryd­dor. Sen var det dags för Cha­na dal, en god och lätt­la­gad lins­curry. Sist var det dags att baka ut och gräd­da Naan-bröden.

All­ting blev jät­te­gott. Vi tyck­te där­emot att yog­hur­ten till rai­tan bor­de ha stått och run­nit av lite in­nan, den blev lite lös. An­nars blev vi ohygg­ligt mät­ta.

Kväl­len av­slu­ta­des med Te masa­la, te med lite oli­ka kryd­dor och mjölk, och där­ef­ter lite cho­klad och whi­sky fram­för fil­men Dik­ta­torn (av och med Char­lie Chaplin).

I allt var det en trev­lig dag. Vi la­ga­de mat stör­re de­len av da­gen (in­disk mat tar tid att laga, i syn­ner­het när man gör fle­ra rät­ter – och det är värt det), åt gan­ska fort (re­la­tivt sett jäm­fört med hur lång tid det tog att la­ga all­ting), och det var inte så dyrt som man skul­le kun­na tro hel­ler. 150:- per per­son räk­na­de vi ut att det blev.