Måns 2005-08 – 2008-01-19
I lördags var jag tvungen att avliva Måns, min ena katt.
Vad som hänt? Jag vet inte, och veterinären visste inte heller. Vad hon kunde se på röntgenbilden var att han hade vätskeansamling i magtrakten, och allvarlig blodbrist.
I torsdags var allting som vanligt, i fredags morse var han lite slö kanske, men jag tänkte inte så mycket över det, katter sover ju en hel del. I fredags kväll var han ovanligt slö, och i lördags hittade jag honom längst in i linneskåpet i garderoben. Han ville inte komma ut när jag lockade på honom, så jag drog ut den korgen från skåpet. Han var fruktansvärt slö, men när jag lämnade honom så släpade han ner sig på golvet och låg sen ”slängd” över tröskeln till garderoben. Strax efter började han jama, som om han hade oerhört ont, andades väldigt flämtande och snabbt, och något slemmigt sipprade ur hans mun.
En akuttur till sjukhuset, fick vänta kanske 2 – 3 minuter innan de släppte in oss. Väl där inne konstaterade veterinären att Måns slemhinnor var nästan helt vita (vilket tyder på blodbrist). Hon sade också att iom att han hade så ont så var det inte mycket man kunde göra, men de kunde ta röntgen ändå om jag ville det, vilket jag svarade ja på.
När röntgenbilden var framkallad konstaterade vi att det inte fanns så mycket annat att göra än att låta honom somna in.
Det var ett väldigt smärtsamt beslut att ta, men jag vet att Måns inte har ont längre. Det kommer att bli svårt att vänja sig vid att Måns inte är där längre. Jag är dock mest orolig för hur Simon skall reagera när hans bror inte finns någonstans längre. Det kändes igår som om han gick runt och letade efter Måns, men det kan vara som jag inbillade mig. Han ÄR dock ovanligt kelen numera.
Tack Tobbe för att du följde med mig dit och stöttade mig *bamsekram*.