Måns finns inte mer

Måns 2005-08 – 2008-01-19

I lör­dags var jag tvung­en att avli­va Måns, min ena katt.

Vad som hänt? Jag vet inte, och vete­ri­nä­ren viss­te inte hel­ler. Vad hon kun­de se på rönt­gen­bil­den var att han hade väts­ke­an­sam­ling i mag­trak­ten, och all­varlig blod­brist.

I tors­dags var all­ting som van­ligt, i fre­dags mor­se var han lite slö kanske, men jag tänk­te inte så myc­ket över det, kat­ter sover ju en hel del. I fre­dags kväll var han ovan­ligt slö, och i lör­dags hit­ta­de jag honom längst in i lin­ne­skå­pet i gar­de­ro­ben. Han vil­le inte kom­ma ut när jag loc­ka­de på honom, så jag drog ut den kor­gen från skå­pet. Han var fruk­tans­värt slö, men när jag läm­nade honom så slä­pa­de han ner sig på gol­vet och låg sen ”slängd” över trös­keln till gar­de­ro­ben. Strax efter bör­ja­de han jama, som om han hade o­er­hört ont, anda­des väl­digt fläm­tan­de och snabbt, och något slem­migt sipp­ra­de ur hans mun.

En akut­tur till sjuk­hu­set, fick vän­ta kanske 2 – 3 minu­ter innan de släpp­te in oss. Väl där inne kon­sta­te­ra­de vete­ri­nä­ren att Måns slem­hin­nor var näs­tan helt vita (vil­ket tyder på blod­brist). Hon sade ock­så att iom att han hade så ont så var det inte myc­ket man kun­de göra, men de kun­de ta rönt­gen ändå om jag vil­le det, vil­ket jag sva­ra­de ja på.

När rönt­gen­bil­den var fram­kal­lad kon­sta­te­ra­de vi att det inte fanns så my­ck­et annat att göra än att låta honom som­na in.

Det var ett väl­digt smärt­samt beslut att ta, men jag vet att Måns inte har ont läng­re. Det kom­mer att bli svårt att vän­ja sig vid att Måns inte är där läng­re. Jag är dock mest oro­lig för hur Simon skall rea­ge­ra när hans bror inte finns någon­stans läng­re. Det kän­des igår som om han gick runt och le­ta­de efter Måns, men det kan vara som jag inbil­la­de mig. Han ÄR dock ovan­ligt kelen nume­ra.

Tack Tob­be för att du följ­de med mig dit och stöt­ta­de mig *bam­sek­ram*.

Kattmat

Under en tid nu har Måns varit väl­digt lös i magen. Jag miss­tänk­te att det berod­de på att det var något i maten som han inte tål­de, så jag har för­gä­ves pro­vat oli­ka sor­ters mat för att för­sö­ka hit­ta något som han inte får diar­ré av.

Ett par gång­er sedan jag adop­te­ra­de kat­ter­na har jag gett dem She­ba, för de gil­lar verk­li­gen den maten. Igår bestäm­de jag mig för att ge She­ba en chans och se hur Måns tål den maten istäl­let. Än så länge ver­kar det lovan­de. Lite dyrt vis­ser­li­gen, men om det visar sig att han tål den här maten och blir bra i magen igen, så är det värt varten­da öre.

Skul­le han dock bli lös igen så blir det en tur till vete­ri­nä­ren…