Bästa sidan någonsin i ett intranät

Nu när jag sit­ter och klic­kar mig runt på intra­nä­tet på före­ta­get jag är uthyrd till för till­fäl­let, så har jag hit­tat den abso­lut bäs­ta sidan som kan fin­nas på ett intra­nät:

Frontpage/Useful info/Order beer/Internal beer deli­ve­ry

Lite synd att jag inte kan använ­da den sidan på all­var… 😉

Curling

Egent­li­gen skul­le jag skri­vit det här inläg­get i fre­dags, men av oli­ka anled­ning­ar blev jag ald­rig klar till det.

I tors­dags hade vi möte för att dis­ku­te­ra hur vi arbe­tar på KAN och om det finns något vi skul­le vil­ja änd­ra på, och hur vi egent­li­gen skul­le vil­ja arbe­ta. Det blev en hel del dis­kus­sio­ner om saker och ting, vi får se vad det blir av det.

Efteråt åt vi mid­dag på Tycho Bra­he i Lands­kro­na. Suve­ränt gott, dit vill jag igen!

Efter att vi ätit klart så tog vi oss till Cur­la, även det i Lands­kro­na. Spe­lat cur­ling har jag ald­rig gjort, och ald­rig mer kom­mer jag att tala illa om Cur­ling eller kom­ma med kom­men­ta­rer som att det där ser väl inte så svårt ut!

Nor­malt skall man på ena skon ha en rågum­mi­su­la, och på den and­ra en teflon­su­la, men jag kän­de mig allt­för osä­ker på isen för det, så jag tog rågum­mi­su­lor på båda skor­na.

Att spe­la cur­ling var för­vå­nans­värt svårt och roligt! Det är inte alls så lätt som man kan tro att få iväg ste­nen med pre­cis rätt fart för att nå och stan­na i boet på and­ra sidan banan. Inte hel­ler är det helt lätt att få rätt snurr på ste­nen så att den cur­lar sig runt mot­sån­dar­nas ste­nar.

Snöoväder

*suc­ka* Med tan­ke på väd­ret nu så är jag glad att jag gick till­ba­ka hem imor­se efter att ha glömt lun­chen hem­ma. Jag ser inte alls fram emot att gå hem ikväll… Jag hade inte alls haft något emot 33° vär­me (fast åas kanske jag hade det – mina som­mar­klä­der har ännu inte kom­mit hit från Austra­li­en än). Och när jag kom­mit hem så bor­de jag för­sö­ka hit­ta en icke-betal-parkeringsplats ock­så… Får se hur det går med det eller om jag skall beta­la 10:- för ytter­li­ga­re ett dygns par­ke­ring på Fals­ter­bo­ga­tan.

Uppdraget som aldrig tog slut

Hmm… Jag ver­kar sit­ta fast uppe i Bal­le­rup. Det här upp­dra­get jag är på med att pro­gram­me­ra ett gans­ka avan­ce­rat system i C#/ASP.NET blir för­längt hela tiden. Jag bör­jar näs­tan för­lo­ra hop­pet om att få åter­gå till mitt van­li­ga liv igen. Det är rik­tigt job­bigt att till­bringa 3 – 4 tim­mar av varen­da dag med att ta sig från hem­met till Cen­tra­len, byta till Øresunds­tå­get och åka till Hoved­ba­ne­går­den i Køben­havn, stres­sa sig för­där­vad genom ett van­sin­nes­lopp i gång­en under per­rong­er­na för att ta sig till spå­ren elva – tolv där C/H+ går bara för att se att det ju går sam­ti­digt som Øresunds­tå­get stan­nat på sin per­rong.

Vän­ta tju­go minu­ter på näs­ta tåg, och där­ef­ter gå från Malm­par­ken till Emen­tor. På kväl­len är det sam­ma sak, fast då åt and­ra hål­let.

Det bör­ja­de i mit­ten på okto­ber och skul­le vara fram till jul enligt Man­da­tors säl­ja­re i Köpen­hamn. Han mis­sa­de att säga att han mena­de fram till nyår, men jag lyc­ka­des ändå få två dagars ledig­het under jul/nyår. Tret­ton­de­da­gen gav mig ock­så lite ledigt, en helg de inte har i Dan­mark.

Mel­lan jul och nyår för­läng­des upp­dra­get fram till 14 feb­ru­a­ri, och där­ef­ter fram till i slu­tet på februari/början på mars, eftersom jag då skul­le pro­gram­me­ra en kon­fe­rens­si­te till WMU. Det blev ing­et lång uppe­håll, den åtton­de mars var det dags igen, den här gång­en för­längt nu till fre­da­gen den åtton­de april. I för­ra vec­kan så sade pro­jekt­le­da­ren att han skul­le ringa till Man­da­tors säl­ja­re i Köpen­hamn, så jag miss­tän­ker att det blir ytter­li­ga­re en för­läng­ning.

Ser jag fram emot det? Nej, det kan jag inte påstå. Det har varit ett fan­tas­tiskt läro­rikt upp­drag, har fått ännu mera erfa­ren­het av att byg­ga kom­plexa system, och sådan erfa­ren­het får man ald­rig till­räck­ligt av i mina ögon. Men den evi­ga och långa pend­li­gen var­je dag, att inte kom­ma hem för­rän runt 20 – 20.30, inte ha tid till någon­ting alls på var­da­gar­na utan för­sö­ka kläm­ma ihop det man nor­malt gör under sju dagar på två dagar istäl­let; det gör mig oer­hört less på det.

Men det kan ju inte vara hur länge som helst. Nån gång skall det ju leve­re­ras till kun­den ock­så.

Ballerup

I mån­dags bör­ja­de jag på mitt senas­te kon­sultupp­drag hos Emen­tor i Köpen­hamn, i området/förorten Bal­le­rup, med att utveck­la ett B2B-system.

Förs­ta dagen kör­de jag. Jag märk­te rätt fort att det var ohåll­bart, mor­gon och kväll för­vand­las mer eller mind­re hela Köpen­hamn till en ena lång bil­kö. Så det märk­te jag fort att jag inte kun­de fort­sät­ta med…

Så igår bör­ja­de jag ta tåget istäl­let. Myc­ket lug­na­re, jag går på bus­sen här hem­ma, byter till Øresunds­tå­get på Mal­mö C, och på Køben­havns hoved­ba­ne­gård byter jag till S‑tåg H+ mod Fred­rikssund. Allt som allt tar resan lite drygt 1 tim­me och 45 minu­ter, från det att jag går hem­i­från till det att jag kom­mer till Emen­tor.

Emen­tor är et af de størs­te nor­dis­ke sels­ka­ber inden for for­ret­nings­råd­giv­ning samt it-løsninger og ‑ydel­ser, vil­ket på ren svens­ka inne­bär att de hål­ler på med affärs­råd­giv­ning, it-lösningar och it-ydelser (vad det nu kan bety­da).

Rent språk­mäs­sigt går det gans­ka bra. Jag för­står i prin­cip allt de säger (har ju haft en del trä­ning genom livet), men ibland fun­de­rar jag på om de verk­li­gen för­står min svens­ka. Nåja, blir det pro­blem kan vi all­tid byta till eng­els­ka, jag skall nog inte för­sö­ka mig på dans­ka… Att skri­va dans­ka går väl gans­ka hjälp­ligt, men utta­let… Svens­kar bru­kar säga att dans­ka låter som om man har en het pota­tis i mun­nen och för­sö­ker pra­ta runt den, och det lig­ger fak­tiskt något i det. Annars är dans­ka ett gans­ka vac­kert språk. Mina två favoritmeningar/ – ord just nu är jeg aner det ikke som låter full­kom­ligt anings­löst och kak­kerlak­ker som låter otro­ligt roligt när man säger det.

Lördag

Lika job­bigt som jag tyc­ker det är att åka upp till Olofström, lika roligt tyc­ker jag det är att vara hem­ma igen.

Igår kväll var lite små­stres­sig, var hem­ma vid 19-tiden och pas­sa­de på att tvät­ta lite av vec­kans tvätt. Hin­ner ju inte uppe i Olofström eftersom jag för till­fäl­let job­bar 50 timmar/vecka. Men det hann jag med ändå, och klä­der­na fick hänga och tor­ka klart i min lägen­het.

I mor­se var jag på ViktVäk­tar­na för att ta reda på den gång­na vec­kans resul­tat och lyss­na lite på kon­su­len­ten och övri­ga kurs­kam­ra­ter. Jag hade gått ner 1,9 kg, vil­ket var skönt efter att ha gått upp de senas­te vec­kor­na, och i syn­ner­het över som­ma­ren. Kanske har jag kom­mit igång igen? Quick-programmet har hjälpt ock­så, skall köra på det i två vec­kor till, även om det ibland är så otro­ligt myc­ket att äta att jag kän­ner mig sprick­fär­dig. Den som tror att man bara får äta pyt­te­li­te mat när man går på ViktVäk­tar­na har fel…

Vi fick ock­så någ­ra paket 1½ Points som hade kort håll­bar­hets­da­tum, och vars två paket Fraiche från ViktVäk­tar­na, en natu­rell och en med örter. Får väl hit­ta på något att använ­da dem till, de fun­ge­rar gans­ka bra att göra goda och mag­ra såser på.

Efter ViktVäk­tar­na skul­le jag till Svensk Kas­sa­ser­vice för att lösa in en PG-utbetalning, men eftersom de inte öpp­nat än så gick jag till Espres­so House och köp­te en stor lätt­lat­te och en grov sco­nes. Det var smar­rigt som vi säger här nere i Mal­mö.

Efter SK tänk­te jag hand­la skor, men den skon jag vil­le ha var slut i min stor­lek i Ecco-butiken på Gus­tav, så jag gick iväg till Ecco-butiken vid Tri­ang­eln istäl­let, och de hade min stor­lek (köper ald­rig and­ra skor än Ecco — dels för att de i prin­cip all­tid har min stor­lek, och dels för att det är jäk­ligt håll­ba­ra skor). Ett par skor och sko­kräm rika­re och 1.108:- fat­ti­ga­re gick jag nöjd vida­re till Ica Super­mar­ket (usch) vid Möl­le­vångs­tor­get för att häm­ta ut lite paket.

När jag kom hem igen var jag nöjd med att ha kla­rat av alla mål jag satt upp för hel­gen, så nu har jag en mas­sa tid över för nöjen och vad som än kan dyka upp.

Vil­ket det just gjor­de, skall köra upp med Fritz till Dal­by Söder­skog Natio­nal­park. Har nog ald­rig varit där, men det blir nog trev­ligt.

Olofström

Dags att åka upp igen om en stund, efter att jag pac­kat klart och gjort mig i ord­ning.

Ser inte alls fram emot det. Tyc­ker fak­tiskt det är skit­job­bigt, och jag avskyr att mitt upp­drag i Olofström har tving­at mig att pau­sa mitt pri­va­ta liv. Kan ju bara träf­fa kom­pi­sar på fredagskvällar/lördagar, sön­da­gen går åt till pack­ning för att åka upp till Olosft­röm, och res­te­ran­de dagar är jag ju uppe i Olofström. Tack o lov att jag har Inter­net där uppe, annars hade jag avli­dit.

Vis­ser­li­gen har jag lärt mig en hel del, och får lite extra peng­ar i plån­bo­ken i ersätt­ning, men är det verk­li­gen värt det? Jag för­sö­ker inta­la mig själv att det är bra för min egen utveck­lings skull, men till vil­ket pris? Har jag verk­li­gen bli­vit den jag egent­li­gen inte vil­le bli, en som gör allt för jobb­bet? Kom­mer jag att om 35 – 40 år sit­ta och und­ra vart livet tog vägen? Det hop­pas jag verk­li­gen inte…

Det kanske är dags att söka ny anställ­ning. Jag har verk­li­gen bör­jat avsky att tving­as vara kon­sult.

Medelhavsvärme i sommarvätan?

Det har ju varit en lite blöt som­mar i år, med inte allt­för många tor­ra och var­ma dagar. Så har det även varit här uppe i Olofström.

Vol­vo IT har ett lite eget sätt att kom­pen­se­ra för det­ta – man stäng­er av ven­ti­la­tio­nen och ser där­med till att den vär­me alla vill ha utom­hus istäl­let bil­das inom­hus. Det enda som sak­nas är någon UV-källa så att vi kun­de få lite färg sam­ti­digt.

I fre­dags stan­na­de ven­ti­la­tio­nen här, vil­ket gav som resul­tat att på mån­dag mor­gon var det 30°+ varmt. Det blev repa­re­rat och det var svalt och skönt igen efter lunch.

Men så pas­sa­de ven­ti­la­tio­nen på att stan­na imor­se igen, och nu är här rätt varmt igen. Det är lite tack­samt att det reg­nar ute och inte är ste­kan­de sol­sken, för då hade det varit ännu var­ma­re här.

Beväp­nad med iskallt vat­ten hop­pas jag att ing­en av oss får vär­me­slag idag…

Ut med hotellrummet, in med en lägenhet

Idag fick jag till­gång till lägen­he­ten vi för­sökt få tag på i någ­ra vec­kor. Efter att ha instal­le­rat mig och varit och hand­lat lite gre­jor och mat, så har jag för förs­ta gång­en sen jag bör­ja­de här uppe i Olofström ätit en mid­dag som pas­sar in på min ViktVäktar-diet. Det är väl inte värl­dens mest upp­het­san­de lägen­het, men det är mer gemyt­ligt och betyd­ligt stör­re än hotell­rum­met. Nu är det dags att gå och läg­ga sig, jag är astrött efter att dels kom­mit i säng för sent igår, och dels ha varit tvung­en att gå upp för tidigt idag. Hit­tills har jag, efter en 5 tim­mars sömn, varit vaken i 16 tim­mar. Gå jag och läg­ger mig nu så får jag en 9 tim­mars sömn, vil­ket bor­de göra mig utvi­lad och fräsch i skal­len så att jag kan pro­gram­me­ra den dia­log som jag bli­vit till­de­lad med all funk­tio­na­li­tet bakom.