Etikett: Diverse

Syd­svens­kan skri­ver ano­nymt om att för­ra året föd­de var­je kvin­na i Sve­ri­ge i snitt 1,9 barn.

Hur i hela fri­dens namn hann de med det? Det krävs i prin­cip att varen­da kvin­na i lan­det föd­de ett barn i janu­a­ri eller feb­ru­a­ri, och sen ome­del­bart blev gra­vi­da igen för att föda ett barn till i november/december.

Det inne­bär ju då att Sve­ri­ges folk­mängd öka­de med drygt 8 mil­jo­ner barn (om man (fel­ak­tigt) utgår från att för­del­ning­en män/kvinnor i lan­det är 50%/50%).

Sve­ri­ge – nu med flest späd­barn i värl­den.

Wow. Snac­ka om att skol­be­ho­vet kom­mer att explo­de­ra om 5 – 6 år när 8 mil­jo­ner barn sam­ti­digt bör­jar sko­lan…

Kon­ver­sa­tion från typ nyss i köket:

- Har du sirap?
 — Ja.
 — [mum­mel mum­mel]
 — Ursäk­ta?
 — (Talar tyd­li­ga­re) Säg det till gur­kan.

När två är helt slut i huvu­det, så fun­ge­rar var­ken mun eller hör­sel sär­skillt bra.

Jag bekla­ga­de mig för en kom­pis över att min jac­ka hade gått sön­der, och att jag antag­li­gen bor­de köpa ny nu när det är så kallt ute. Att gå ute med en jac­ka som man inte kan stänga är tyd­li­gen inte så bra. Han föreslog att jag skul­le leta på Nova Lund.

Sagt och gjort, jag och Fritz åkte upp där i förr­går och för­sök­te hit­ta nå­gon­ting. Det var en djup besvi­kel­se. Jag för­stod lite på Fritz att Nova skul­le vara något lite fina­re än and­ra shop­ping­cen­ter. Tvärt om skul­le jag vil­ja säga. Nova är iden­tiskt med samt­li­ga and­ra shop­ping­cen­ter här i Skå­ne. Enda skill­naden är att Nova är ett fle­ral bygg­na­der, vil­ket inne­bär att du mås­te fry­sa häc­ken av dig när du är klar i en bygg­nad och vill till näs­ta. De fles­ta öv­riga här i Skå­ne är åtminsto­ne sam­la­de i en och sam­ma bygg­nad, vil­ket be­ty­der att du kan shop­pa jär­net utan att oroa dig för even­tu­ell is­tapps­bild­ning under näsan om du skul­le behö­va bege dig till en annan bygg­nad.

Den enda ljus­punk­ten på Nova Lund var Media Markt – ett him­mel­ri­ke för den tek­nik­to­ki­ge. Jag insåg att jag änt­li­gen hit­tat den rät­ta buti­ken för mig.

Hit­ta­de jag då någ­ra klä­der? Nepp. Inga alls. Dress­mann hade ing­en Mr Big-av­del­ning, och Brot­hers har jag ald­rig hit­tat någon­ting som ens kom­mer i när­he­ten av mina stor­le­kar. Övri­ga kläd­bu­ti­ker är det inte ens lönt att fun­de­ra på, då de ald­rig skul­le ta in någon­ting stör­re än vad Geme­ne Man bär. Där­för begav jag mig iväg till Nis­ses Herr­mo­de vid Caro­li igår. Där shop­ade jag loss igår, och utö­ka­de min gar­de­rob med föl­jan­de:

• En ny jac­ka för var­dags­bruk.
• En ny jac­ka för lite var­ma­re väder, eller för fina­re till­ställ­ning­ar.
• Tre par skjor­tor: en vit­ru­tig, en hel­svart och en röd-lila-randig.
• Tre par strum­por

Allti­hop gick lös på 5.500:-, men eftersom det är hög kva­li­tet på det de säl­jer på Nis­ses (till skill­nad från Dress­mann, där man får vara glad om sa­kerna hål­ler mer än i någ­ra få vec­kor) så är det defi­ni­tivt värt peng­ar­na. Dess­utom tyc­ker jag allti­hop var väl­digt snyggt…

En annan stor skill­nad mel­lan Nis­ses och and­ra buti­ker (t.ex. Dress­mann) är att deras ser­vice är klan­der­fri. När man kom­mer in i buti­ken dyker någon (näs­tan) ome­del­bart upp och frå­gar om de kan hjäl­pa till. Vill du ha hjälp, så letar de snabbt reda på någon­ting i din stor­lek, som de tror skall pas­sa dig i smak­väg. Gör det inte det säger du det, så hit­tar de någon­ting annat.

Ser­vicen på Dress­mann där­e­mot – finns det någon ser­vice alls där? Ett fler­tal gång­er har jag varit enda kun­den i buti­ken just då, men per­so­na­len har då fun­nit för gott att stå bakom kas­san och pil­la sig i naveln eller klia sig ba­kom örat. De anställ­da där känns mer som om de är direkt­re­kry­te­ra­de från McDo­nalds. Dress­mann som ked­ja skall jag här­med und­vi­ka.

Nåja, efter den sura upp­stöt­ning­en vill jag säga att året varit hygg­ligt bra, yrkes­mäs­sigt har jag fått arbe­ta med det CMS jag äls­kar (EPi­Ser­ver), och pri­vat har det inte hänt så myc­ket för­u­tom att jag fått en del nya vän­ner. Och som van­ligt har året gått på tok för fort, jag bör­jar fun­de­ra på om det är någon ond tom­te som stjäl dagar­na för mig…

Hmm… Det är hög tid att köpa nya skor nu.

Mina skor bör­ja­de gå sön­der redan i sep­tem­ber, men eftersom den enda sko­af­fä­ren i stan som har skor i min stor­lek (Ecco på Gus­tav) stäng­er långt innan jag hin­ner från Egmont på kväl­lar­na, så har det inte bli­vit av att köpa nya skor.

Men nu bör­jar de bli så pass tra­si­ga (vänst­ra skon häng­er ihop med fyra stygn på ena sidan, och den hög­ra har ett stor gli­pa på ena sidan), så det är verk­li­gen på tiden att köpa nya skor. Får se om jag hit­tar något…

I nöd­fall har jag ett gam­malt par skor som jag använ­der lite då och då, men de är en stor­lek för små så de är inte direkt bekvä­ma att gå runt i. Idag duger de dock, man kan ju inte kom­ma till sko­af­fä­ren i tra­si­ga skor :).

Tur­ning Tor­so

OMG. I should blog more often. Not that anyt­hing spe­ci­al hap­pens in my life. At all. But my mot­her might want to keep track of what hap­pens in my life. Besi­des, I need to practice my Eng­lish. Espe­ci­al­ly in pre­pa­ra­tion for my next visit to Austra­lia (next year).

Plans for the near futu­re: get bet­ter att making pho­to­grap­hs (as oppo­sed to taking pho­to­grap­hs).

Så har jag än en gång bytt språk i min blogg. Har över­satt allt (utom de inlägg som jag skrev på eng­els­ka) till svens­ka igen. Får hop­pas att inte ång­rar mig igen…

Har pre­cis kom­mit hem efter att först varit på stan i tre tim­mar (först fika med Fritz på Slotts­träd­går­den, och där­ef­ter gå runt i stan i två tim­mar), och sen en pro­me­nad ute på Bull­tof­ta där jag gick 4,6 km-spåret.

Det var upp­fris­kan­de, efter att ha job­bat hela vec­kan trots att jag egent­li­gen skul­le haft semes­ter. Tyvärr så fick jag lite ont i höger knä efteråt, så jag miss­tän­ker att jag gick lite för fort för min oträ­na­de kropp. Hop­pas jag inte får något pro­blem med knä­et nu… Det vore lite trist, för jag behö­ver verk­li­gen kom­ma i form, och ett knä som gör att man inte kan gå så myc­ket skul­le verk­li­gen sät­ta ’P’ för kom­man­de pro­me­na­der.

Jag får väl helt enkelt se hur det går. Jag hade tänkt kom­ma ut och gå gans­ka myc­ket nu under min semes­ter.

I’ve been a bit too busy lately to blog… May­be that is a good thing, sin­ce I usu­al­ly only blog non­sen­se 🙂

I have an ongo­ing pro­ject to con­vert my blog to Eng­lish (except my old blog ent­ri­es), so the site is cur­rent­ly an odd mix­tu­re of Swe­dish and Eng­lish.