Publicerat

Dramatisk och blodig entré på Egmont

Idag bör­ja­de ett nytt upp­drag för mig på Egmont. Egent­li­gen är det sam­ma som innan, så man kanske kan säga att det är en fort­sätt­ning efter ett par måna­ders uppe­håll.

En bit upp­åt vägen här kor­sar en järn­vägs­räls gatan. Räl­sen går snett över gatan, cykel­ba­nan och gång­ba­nan. Det är inte alls ovan­ligt att det sam­las skräp nere i spå­ret (det är inte en räls som går upp, utan en sådan som går ner så att vagn­hju­len kör i den istäl­let för på den). Min vet­skap om det­ta hind­ra­de mig inte det mins­ta från att cyk­la på som van­ligt (det var efter en kur­va så min has­tig­het kan inte ha varit jät­te­hög). Mitt fram­hjul mås­te ha kom­mit i en olämp­lig vin­kel, för när jag cyk­la­de över spå­ret gled fram­hju­let ner i spå­ret, tvär­ställ­de sig och fast­na­de, var­på hela cykeln, med mig på, väl­te omkull. Jag slog i mar­ken med väns­ter hand och väns­ter vad/knä, men så vitt jag kan bedö­ma så bröt jag ingen­ting. Benet är lite ömt, och jag hal­tar, men jag kan ta mig fram­åt (även om det går lång­samt).

Han­den är det lite vär­re med. Jag skra­pa­de hål på lång­fing­ret och hand­fla­tan (vid tum­men), och det var nog där smäl­len tog värst. Det är svul­let och ömmar en hel del, och jag kan inte lyf­ta saker med han­den eller gri­pa tag om något, inte med någon kraft iaf. Jag antar att det är för att det är svul­let och inte att något är bru­tet, och att det kom­mer att vara bätt­re ikväll eller imor­gon bit­ti. Om inte får jag nog ta mig till distrikts­lä­kar­mot­tag­ning­en och se om de kan rönt­ga.

Det är såda­na här dagar man öns­kar att man haft på sig full ishoc­keymun­de­ring när man gick hem­i­från…

Hit­tills är min track record inte så bra på blö­ta höst­da­gar med våta löv:

  • Väl­te med cykeln när jag var liten och bröt höger ben.
  • Gled av vägen på en motor­vägs­av­fart i Köpen­hamn, smäll­de in i väg­räc­ket och slog sön­der belys­ning­en och plå­ten på bilen på höger sida.
  • Hal­kar på järn­vägs­räls och slår i väns­ter arm och ben.

Jag är glad att jag inte slog i huvu­det, då hade jag antag­li­gen varit på sjuk­hu­set vid det här laget (eller ner­bäd­dad i säng­en där hem­ma, vil­ket iofs inte låter så tokigt).

Jag hål­ler på att under­sö­ka om det här är något som skall anmä­las som arbets­ska­da, om det skul­le upp­stå kom­pli­ka­tio­ner sena­re.

Publicerat

Att cykla

Idag cyk­la­de jag till job­bet efter att uppe­håll på näs­tan två vec­kor. Det gick för­vå­nans­värt bra – ing­en huvud­värk, och iom det kun­de jag cyk­la snab­ba­re än vad jag gjort tidi­ga­re.

Det enda som är lite trå­kigt är att det egent­li­gen inte är något vida­re cykel­vä­der, med allt regn och hala löv på cykel­vä­gar­na. Jag är lite extra för­siktig med tan­ke på att jag, när jag var i ton­å­ren, hal­ka­de med cykeln på en hal cykel­par­ke­ring och bröt benet. Men det är väl en vane­sak antar jag, snart är jag igång och cyklar lika van­sin­nigt som när jag var ung (och nej, jag kän­ner mig inte rik­tigt lika gam­mal som det där lät 🙂 ).

Publicerat

Ny cykel, del 2

Att cyk­la till job­bet i mor­se var inga pro­blem. Vär­re var det med hem­fär­den. Halv­vägs hem hade jag fått sån otro­ligt bul­tan­de huvud­värk att jag var tvung­en att kli­va av och gå res­ten av vägen i lugnt tem­po. Det kän­des un­ge­fär som om någon satt i mitt huvud och för­sök­te hac­ka loss bak­de­len av skal­len.

Som tur var lyc­ka­des inte den­ne någon med vad det än var den för­sök­te gö­ra, och nu är huvud­vär­ken mer eller mind­re över. Jag utgår från att det­ta är en följd av att ha extremt dålig kon­dis, och att hjär­tat inte hann med att pum­pa runt syre i den mängd som behöv­des, så den pum­pa­de loss som en gal­ning för att åtminsto­ne för­sö­ka så ut nått syre till krop­pens oli­ka hörn.

I mor­gon blir det att cyk­la något lug­na­re. Jag har ing­en lust att gå hela vä­gen hem från Väst­ra ham­nen.

Publicerat

Ny cykel

För någ­ra dagar sen köp­te jag en ny cykel. Min plan den kväl­len var egent­ligen att ta mig till Dress­man och köpa en jac­ka, och där­ef­ter tit­ta på cyk­lar. Det blev inte alls så, Dress­man hade ing­en jac­ka som pas­sa­de mig, och när jag kom till Spor­tex så tyck­te jag att det var lika bra att köpa en cykel när jag ändå var där.

Cykeln är en Cre­scent City 907, och jag är väl­digt nöjd med mitt köp. Efter att ha juste­rat sty­ret och sadeln, samt pum­pat däc­ken (som hade lite dåligt luft­tryck), pre­miär­cyk­la­de jag idag till job­bet för förs­ta gång­en någon­sin (sist jag cyk­la­de, bort­sett från diver­se cyke­lä­ven­tyr på Ven, var i slu­tet på 1980-talet och jag gick i grund­sko­lan). Det gick bra, även om jag märk­te att jag mås­te juste­ra väx­eln lite, som på 3:an eller 4:an hop­par ner ibland till väx­eln under. Det bor­de gå gans­ka snabbt att tes­ta in inställ­ning­en.

Anled­ning­en till att jag behöv­de köpa en ny jac­ka var att jag växt ur min vin­ter­jacka. Jag leta­de ige­nom gar­de­ro­ben där hem­ma för att se vad där fanns, så hit­ta­de jag en annan vin­ter­jac­ka jag glömt bort att jag hade. Den sit­ter som ett korv­skinn, men jag har bestämt mig för att behål­la den och an­vän­da den som ett slags mått på hur jag går ner omfångs­vis nu när jag bör­jat cyk­la. För­hopp­nings­vis blir jag inte stör­re :).