Långt uppehåll

The­re, I fix­ed it!

Blog­gen har legat nere en läng­re tid, för jag tes­ta­de Cloud­fla­re och att bör­ja använ­da https, och fick då (efter tre måna­der) pro­blem med att cert­bot inte kun­de för­nya cer­ti­fi­ka­ten läng­re. Jag tes­ta­de lite oli­ka inställ­ning­ar ett tag, både på Cloud­fla­re och i nginx, men ing­et ver­ka­de fun­ka. Så jag trött­na­de och lät det bero ett tag.

Men så igår instal­le­ra­de jag senas­te ver­sio­nen av cert­bot, och den fix­a­de till all­ting åt mig! Så nu kan jag blog­ga igen, för­hopp­nings­vis lite mer fre­kvent än tidi­ga­re… 🙂

Tiden flyger

Tiden går snabbt… I går var det på dagen 17 år sedan jag bör­ja­de job­ba på Pro­pel­lo Inter­net. Jag hade då job­bat i någ­ra år på Dator­sek­tio­nen på Kaj­plats 305.

Sen dess har jag bara bytt jobb en enda gång, men ändå varit anställd på många oli­ka före­tag. Eller oli­ka och oli­ka… Som IT-branschen fun­ge­rar så är det jämnt och stän­digt upp­köp och namn­by­ten, sam­man­slag­ning­ar, osv. IT-bubblans tid i slu­tet på 90-talet/början på 2000-talet var ing­et undan­tag:

Och res­ten är väl histo­ria om man så säger 🙂

Gågata, gårdsgata eller gångfartsområde?

OK, jag erkän­ner – jag har ald­rig rik­tigt vetat skill­na­den mel­lan en gåga­ta och en gårds­ga­ta. Jag har all­tid utgått från att båda inne­bär att man inte får köra snab­ba­re än vad en genom­snitt­lig per­son går, och bara köra där om man skall till (eller från) en fas­tig­het inom områ­det. Jag har ald­rig rik­tigt fat­tat vad som skilj­de en gåga­ta från en gårds­ga­ta.

Myn­dig­he­ter­na gjor­de det lät­ta­re (och svå­ra­re) för oss för någ­ra år sen, genom att infö­ra ytter­li­ga­re ett begrepp – gång­farts­om­rå­de. Man slu­ta­de använ­da gårds­ga­ta på nya gator, och bör­ja­de använ­da begrep­pet ”gång­farts­om­rå­de” istäl­let, sam­ti­digt som man behöll gårds­ga­tor­na.

För att veta skill­na­den mel­lan dem är det enkla­re om du går till Wikipedia-sidan om gång­farts­om­rå­de.

Stegräknarerfarenheter

Igår bör­ja­de jag använ­da en stegräk­na­re (igen — för­ra året var vi på jobb med i en stegräk­nar­täv­ling som anord­na­des här i Mal­mö (eller det var kanske Skå­ne, jag minns inte rik­tigt).

Jag glöm­de stegräk­na­ren på kon­to­ret i förr­går, så jag kun­de inte bör­ja använ­da den igen för­rän jag kom till­ba­ka till kon­to­ret igår.

Till min besvi­kel­se såg jag när jag kom hem att jag bara gått 1 594 steg. ”WTF!” tänk­te jag. 2,5 km till jobb, gå runt lite på kon­to­ret och på lun­chen, och 2,5 km hem igen. Det mås­te gå mer än 500 steg per 2,5 km!

Idag fäs­te jag stegräk­na­ren på annat sätt (i bäl­tet istäl­let för byx­fic­kans över­kant) och när jag kom till kon­to­ret idag så hade den räk­nat upp näs­tan 2 800 steg! Suc­cess!

Nu skall jag föra lite sta­tistik över hur myc­ket jag går de när­mas­te dagar­na, och i näs­ta vec­ka blir det att sät­ta mål för hur myc­ket mer jag bor­de gå var­je dag.

itrim

Snart bör­jar mitt nya liv.

I går var jag på info­träff hos itrim på Tri­ang­eln i Mal­mö. Vi fick lite infor­ma­tion om vad itrim är och hur de hjäl­per sina kun­der att gå ner i vikt och kom­ma i form.

På tis­dag skall jag träf­fa in häl­so­råd­gi­va­re för förs­ta gång­en, och gå ige­nom mina mål, och hur jag skall göra för att kom­ma dit.

Där­ef­ter är det utvär­de­ring av min kon­di­tion, dvs jag skall gå ett visst antal meter så fort jag kan.

När det är klart är det dags för intro­duk­tion till trä­nings­ut­rust­ning­en. Jag antar att det även inne­bär att förs­ta motions­pas­set inträ­det då, så det lär säkert ömma på kons­ti­ga stäl­len på krop­pen på ons­dag.

På ons­dag är det dags för förs­ta grupp­träf­fen. Fort­fa­ran­de lite osä­ker på vad det inne­bär, men det får jag se då. Jag har fått en bok att läsa och en ”läx­bok” med upp­gif­ter som man gör på och mel­lan grupp­träf­far­na.

På tors­dag är det dags för and­ra motions­pas­set. Min plan var att till att bör­ja med hål­la det till tre dagar per vec­ka (tis­dag, tors­dag, sön­dag), och där­ef­ter trap­pa upp fre­kvens och inten­si­tet efter hand som jag mär­ker att jag kla­rar med.

Chips från Skottland

Gary har varit i Skott­land över hel­gen, och hade med sig chips hem där­i­från.

Det var fyra oli­ka sma­ker; Chi­li & rasp­ber­ry, Aber­deen angus & hor­se­ra­dish, Hag­gis & crac­ked pep­per, och Scot­tish crow­die chee­se & red pep­per.

Den förs­ta och sista var mina favo­ri­ter av de fyra, och den med Hag­gis sma­ka­de mest pota­tis.

Ny(gammal) blogg

Hepp, det tog visst läng­re än vad jag trod­de…

Fick för mig för någ­ra år sen att utveck­la en egen blogg. Leta­de reda på oli­ka Open Sour­ce .Net-lösningar, och fast­na­de efter lite tes­ter med and­ra system till slut för N2. Jag tyck­te det ver­ka­de gans­ka kraft­fullt, och jag gil­la­de objekt­mo­del­len, spe­ci­ellt att alla sid­ty­per var hårt typa­de.

Men så hän­de det som bru­kar hän­da — tiden tar slut och/eller jag trött­nar på det, så pro­jek­tet blev lagt på is.

Nu trött­na­de jag lite på att det drog ut på tiden (det var trots allt 1,5 år sen jag bör­ja­de ”mec­ka” med en ny sajt), och kör­de in Word­Press istäl­let. Fun­kar bra, även om det är lite slött på mitt nuva­ran­de web­ho­tell.

Och det bäs­ta av allt — jag kun­de impor­te­ra all con­tent från min gam­la blog! Och att det finns en app för min iPad är inte hel­ler fy skam…

Dramatisk och blodig entré på Egmont

Idag bör­ja­de ett nytt upp­drag för mig på Egmont. Egent­li­gen är det sam­ma som innan, så man kanske kan säga att det är en fort­sätt­ning efter ett par måna­ders uppe­håll.

En bit upp­åt vägen här kor­sar en järn­vägs­räls gatan. Räl­sen går snett över gatan, cykel­ba­nan och gång­ba­nan. Det är inte alls ovan­ligt att det sam­las skräp nere i spå­ret (det är inte en räls som går upp, utan en sådan som går ner så att vagn­hju­len kör i den istäl­let för på den). Min vet­skap om det­ta hind­ra­de mig inte det mins­ta från att cyk­la på som van­ligt (det var efter en kur­va så min has­tig­het kan inte ha varit jät­te­hög). Mitt fram­hjul mås­te ha kom­mit i en olämp­lig vin­kel, för när jag cyk­la­de över spå­ret gled fram­hju­let ner i spå­ret, tvär­ställ­de sig och fast­na­de, var­på hela cykeln, med mig på, väl­te omkull. Jag slog i mar­ken med väns­ter hand och väns­ter vad/knä, men så vitt jag kan bedö­ma så bröt jag ingen­ting. Benet är lite ömt, och jag hal­tar, men jag kan ta mig fram­åt (även om det går lång­samt).

Han­den är det lite vär­re med. Jag skra­pa­de hål på lång­fing­ret och hand­fla­tan (vid tum­men), och det var nog där smäl­len tog värst. Det är svul­let och ömmar en hel del, och jag kan inte lyf­ta saker med han­den eller gri­pa tag om något, inte med någon kraft iaf. Jag antar att det är för att det är svul­let och inte att något är bru­tet, och att det kom­mer att vara bätt­re ikväll eller imor­gon bit­ti. Om inte får jag nog ta mig till distrikts­lä­kar­mot­tag­ning­en och se om de kan rönt­ga.

Det är såda­na här dagar man öns­kar att man haft på sig full ishoc­keymun­de­ring när man gick hem­i­från…

Hit­tills är min track record inte så bra på blö­ta höst­da­gar med våta löv:

  • Väl­te med cykeln när jag var liten och bröt höger ben.
  • Gled av vägen på en motor­vägs­av­fart i Köpen­hamn, smäll­de in i väg­räc­ket och slog sön­der belys­ning­en och plå­ten på bilen på höger sida.
  • Hal­kar på järn­vägs­räls och slår i väns­ter arm och ben.

Jag är glad att jag inte slog i huvu­det, då hade jag antag­li­gen varit på sjuk­hu­set vid det här laget (eller ner­bäd­dad i säng­en där hem­ma, vil­ket iofs inte låter så tokigt).

Jag hål­ler på att under­sö­ka om det här är något som skall anmä­las som arbets­ska­da, om det skul­le upp­stå kom­pli­ka­tio­ner sena­re.