Släktforskning har väl aldrig lockat mig… Jag har inte riktigt sett nyttan av det, vad har man för användning av att veta något om någon sedan länge död person? Bättre att ägna tiden åt något mer intressant istället.
Men efter jag fyllde 41 så hände något. Ancestry.se hade ett prova-på-erbjudande, man kunde få full access till deras databaser i två veckor utan kostnad. Så jag tänkte att ”Visst, varför inte”, skapade ett konto och började lägga in information om de av mina släktingar som lever i dag, och de som gått bort ”i modern tid” (dvs Farmor, Mormor och Sven-Erik).
Därefter kunde jag koppla ihop mitt Facebook-konto och låta Ancestry automatiskt hämta in information om mina släktingar utifrån de familje- och släktband jag ställt in där. Jag fick även ett par förslag på släktingar jag själva missat lägga till.
Nu hade jag skapat ett ganska litet träd med kanske 20 – 30 personer. Jag började nu fokusera mig på att gräva mig bakåt, och fokuserade på min pappas släkt (eftersom den till stora delar kommer från Sverige kändes det lättare för mig att börja där). När jag väl fått in Farmors födelsedatum och var hon föddes, så gick det ganska lätt att hitta hennes systrar, deras föräldrar, och sen vidare bakåt och framåt på olika släktingar.
Förr i tiden i Sverige var det upp till kyrkan att hålla reda på folket i landet. De registrerade alla födslar, giftermål och dödsfall. De registrerade också hur folk flyttade, boskiftningar, ganska mycket av det mesta som skedde. Dessa böcker, ”kyrkoböckerna” förvaras idag på lands- och riksarkiv, och nästan samtliga är fotograferade och finns tillgängliga i digitalt format. Dock är inte alla omgjorda till textformat, så de är inte alla sökbara, vilket innebär att man för hand får söka igenom bild efter bild efter den information man är ute efter. Och eftersom man hade en väldigt speciell handstil på 1800-talet så är det en liten utmaning att försöka tolka vad prästerna skrivet… Varje gång man lyckas hitta mer information om någon, eller t.o.m. en ny släkting, så är det lite av en triumfkänsla! 🙂
En del av kyrkböckerna finns i namnindexerat format, vilket innebär att när jag läggar till en ny släkting, så söker deras servrar automatiskt igenom sina databaser efter personer med samma eller liknande namn. Det underlättar väldigt mycket att man kan söka efter samtliga barn till två personer utifrån var och när de föddes! 🙂
Det finns dock ett grej som sätter ”käppar i hjulen” för släktforskare, och det är sekretesslagen… Den innebär att känslig information om personer är skyddade i upp till 70 år efter personens bortgång. Detta gör att det är lättare att hitta information om min farmors farfar än vad det är att hitta information om personer som fortfarande lever eller gått bort under min livstid.
Jag har hittills hittat 101 släktingar (nåja, inklusive mig själv då), och jag har färdats i tanken från Malmö till Stockholm, vidare till Västergötland, Småland och Östergötland. Det här är lite spännande, faktiskt!