Hemkomst

Nu är jag djäv­lar i det hem­ma igen!

Fry­ser som ett jehu gör jag. Man sti­ger in i det förs­ta flyg­pla­net, och det är 30° utan­för. Man sti­ger ur det någ­ra tim­mar sena­re, och tem­pe­ra­tu­ren har sjun­kit till 26° (det var mitt i nat­ten ju). När man sti­ger ur näs­ta plan har tem­pe­ra­tu­ren sjun­kit till runt 5°, och det sista pla­net bju­der på den verk­li­ga skill­na­den – Köpen­hamn och runt 0°. På drygt 30 tim­mar tog jag mig från sub­tro­pisk som­mar på 30 – 35° till nor­disk vin­ter­ky­la på runt 0° (eller så myc­ket vin­ter­ky­la det nu blir här i Mal­mö). Jag anar en för­kyl­ning runt hör­net…

Jag fick iaf se snö idag, och här hem­ma häng­er julpryd­na­der­na fort­fa­ran­de uppe (de skall ju inte ner för­rän Tju­gon­de­dag Knut), så ännu lite jul­stäm­ning infann sig sådär lagom i efter­skott.

Jag kun­de inte sova sär­skilt myc­ket på pla­net från Sing­a­po­re. Var­je gång jag lyc­ka­des som­na så var det nån djä­vel som snar­ka­de så högt att jag vak­na­de igen. Min mam­ma (som satt i sto­len bred­vid) påstod med över­ty­gan i rös­ten att det var jag som snar­kat, men jag tror inte rik­tigt på det – jag snar­kar ju inte!

Jag skall vara vaken någon tim­me till tänk­te jag, och sen gå och läg­ga mig. Jag har nio tim­mars jet­lag och noll tim­mars sömn de senas­te tret­tio tim­mar­na att ta igen den här vec­kan innan jag bör­jar job­ba på mån­dag.