En liden ful

När jag satt och ren­sa­de lite på mitt kon­to idag hit­ta­de jag föl­jan­de lil­la dikt från Öster­len. Jag tror jag fått den från min mos­ter en gång i tiden.

Hågen Tryl­sen e tyn­ted i alla slavs djur.
Så en da kom han hum mä en ful.
Han bar en så nätt i en hym­ma­gjord bur,
å fulen va liden å gul.
Han kvidd­ra o kjydd­ra så mor­samt
å stång där han sad po nyl po sin pinj,
men Hågen släpp­te nom ud en gång
– sin kom han all­ri mer inj.
Fårr fynsterd sto ypped å udåd han flö
långt hen imod Gyl­le­bo skau…
å kanske han löver, kanske e dö,
fårr all­ri mer hör­des han au…