Olofström

Dags att åka upp igen om en stund, efter att jag pac­kat klart och gjort mig i ord­ning.

Ser inte alls fram emot det. Tyc­ker fak­tiskt det är skit­job­bigt, och jag avskyr att mitt upp­drag i Olofström har tving­at mig att pau­sa mitt pri­va­ta liv. Kan ju bara träf­fa kom­pi­sar på fredagskvällar/lördagar, sön­da­gen går åt till pack­ning för att åka upp till Olosft­röm, och res­te­ran­de dagar är jag ju uppe i Olofström. Tack o lov att jag har Inter­net där uppe, annars hade jag avli­dit.

Vis­ser­li­gen har jag lärt mig en hel del, och får lite extra peng­ar i plån­bo­ken i ersätt­ning, men är det verk­li­gen värt det? Jag för­sö­ker inta­la mig själv att det är bra för min egen utveck­lings skull, men till vil­ket pris? Har jag verk­li­gen bli­vit den jag egent­li­gen inte vil­le bli, en som gör allt för jobb­bet? Kom­mer jag att om 35 – 40 år sit­ta och und­ra vart livet tog vägen? Det hop­pas jag verk­li­gen inte…

Det kanske är dags att söka ny anställ­ning. Jag har verk­li­gen bör­jat avsky att tving­as vara kon­sult.