Långt uppehåll

The­re, I fix­ed it!

Blog­gen har legat nere en läng­re tid, för jag tes­ta­de Cloud­fla­re och att bör­ja använ­da https, och fick då (efter tre måna­der) pro­blem med att cert­bot inte kun­de för­nya cer­ti­fi­ka­ten läng­re. Jag tes­ta­de lite oli­ka inställ­ning­ar ett tag, både på Cloud­fla­re och i nginx, men ing­et ver­ka­de fun­ka. Så jag trött­na­de och lät det bero ett tag.

Men så igår instal­le­ra­de jag senas­te ver­sio­nen av cert­bot, och den fix­a­de till all­ting åt mig! Så nu kan jag blog­ga igen, för­hopp­nings­vis lite mer fre­kvent än tidi­ga­re… 🙂

Statusuppdatering

Det har gått sju dagar sen min för­ra sta­tusupp­da­te­ring. Det väx­er så det kna­kar i grow­box­en, man kan se från dag till dag hur väx­ter­na blir stör­re och stör­re. Chilin lyser dock fort­fa­ran­de med sin från­va­ro, så jag får fun­de­ra på om jag skall sät­ta något annat där, eller kanske sät­ta växt­me­di­at med frö­er­na i lite var­ma­re till det kom­mit upp något.

Fort­sätt läsa ”Sta­tusupp­da­te­ring”

Släktforskning

Släkt­forsk­ning har väl ald­rig loc­kat mig… Jag har inte rik­tigt sett nyt­tan av det, vad har man för använd­ning av att veta något om någon sedan länge död per­son? Bätt­re att ägna tiden åt något mer intres­sant istäl­let.

Men efter jag fyll­de 41 så hän­de något. Ancestry.se hade ett prova-på-erbjudande, man kun­de få full access till deras data­ba­ser i två vec­kor utan kost­nad. Så jag tänk­te att ”Visst, var­för inte”, ska­pa­de ett kon­to och bör­ja­de läg­ga in infor­ma­tion om de av mina släk­ting­ar som lever i dag, och de som gått bort ”i modern tid” (dvs Far­mor, Mor­mor och Sven-Erik).

Där­ef­ter kun­de jag kopp­la ihop mitt Facebook-konto och låta Ancestry auto­ma­tiskt häm­ta in infor­ma­tion om mina släk­ting­ar uti­från de familje- och släkt­band jag ställt in där. Jag fick även ett par för­slag på släk­ting­ar jag själ­va mis­sat läg­ga till.

Nu hade jag ska­pat ett gans­ka litet träd med kanske 20 – 30 per­so­ner. Jag bör­ja­de nu foku­se­ra mig på att grä­va mig bak­åt, och foku­se­ra­de på min pap­pas släkt (eftersom den till sto­ra delar kom­mer från Sve­ri­ge kän­des det lät­ta­re för mig att bör­ja där). När jag väl fått in Far­mors födel­se­da­tum och var hon föd­des, så gick det gans­ka lätt att hit­ta hen­nes syst­rar, deras för­äld­rar, och sen vida­re bak­åt och fram­åt på oli­ka släk­ting­ar.

Förr i tiden i Sve­ri­ge var det upp till kyr­kan att hål­la reda på fol­ket i lan­det. De regi­stre­ra­de alla föds­lar, gif­ter­mål och döds­fall. De regi­stre­ra­de ock­så hur folk flyt­ta­de, boskift­ning­ar, gans­ka myc­ket av det mesta som sked­de. Des­sa böc­ker, ”kyr­ko­böc­ker­na” för­va­ras idag på lands- och riksar­kiv, och näs­tan samt­li­ga är foto­gra­fe­ra­de och finns till­gäng­li­ga i digi­talt for­mat. Dock är inte alla omgjor­da till text­for­mat, så de är inte alla sök­ba­ra, vil­ket inne­bär att man för hand får söka ige­nom bild efter bild efter den infor­ma­tion man är ute efter. Och eftersom man hade en väl­digt spe­ci­ell hand­stil på 1800-talet så är det en liten utma­ning att för­sö­ka tol­ka vad präs­ter­na skri­vet… Var­je gång man lyc­kas hit­ta mer infor­ma­tion om någon, eller t.o.m. en ny släk­ting, så är det lite av en tri­umf­käns­la! 🙂

En del av kyrk­böc­ker­na finns i nam­nin­dex­e­rat for­mat, vil­ket inne­bär att när jag läg­gar till en ny släk­ting, så söker deras serv­rar auto­ma­tiskt ige­nom sina data­ba­ser efter per­so­ner med sam­ma eller lik­nan­de namn. Det under­lät­tar väl­digt myc­ket att man kan söka efter samt­li­ga barn till två per­so­ner uti­från var och när de föd­des! 🙂

Det finns dock ett grej som sät­ter ”käp­par i hju­len” för släkt­fors­ka­re, och det är sek­re­tess­la­gen… Den inne­bär att käns­lig infor­ma­tion om per­so­ner är skyd­da­de i upp till 70 år efter per­so­nens bort­gång. Det­ta gör att det är lät­ta­re att hit­ta infor­ma­tion om min far­mors far­far än vad det är att hit­ta infor­ma­tion om per­so­ner som fort­fa­ran­de lever eller gått bort under min livs­tid.

Jag har hit­tills hit­tat 101 släk­ting­ar (nåja, inklu­si­ve mig själv då), och jag har fär­dats i tan­ken från Mal­mö till Stock­holm, vida­re till Väs­ter­göt­land, Små­land och Öster­göt­land. Det här är lite spän­nan­de, fak­tiskt!

Tiden flyger

Tiden går snabbt… I går var det på dagen 17 år sedan jag bör­ja­de job­ba på Pro­pel­lo Inter­net. Jag hade då job­bat i någ­ra år på Dator­sek­tio­nen på Kaj­plats 305.

Sen dess har jag bara bytt jobb en enda gång, men ändå varit anställd på många oli­ka före­tag. Eller oli­ka och oli­ka… Som IT-branschen fun­ge­rar så är det jämnt och stän­digt upp­köp och namn­by­ten, sam­man­slag­ning­ar, osv. IT-bubblans tid i slu­tet på 90-talet/början på 2000-talet var ing­et undan­tag:

Och res­ten är väl histo­ria om man så säger 🙂

Summarize number of pages by page type

An edi­tor nee­ded infor­ma­tion about the num­ber pages for each page type on their site.

The following simp­le code will retri­e­ve all pages below the start page, group them by their page type name, and then count how many of each page type the­re is. It’s pro­bably much, *much* fas­ter to this via SQL, but I was fee­ling a bit lazy and did it this way ins­te­ad:

var result = DataFactory.Instance.GetDescendents(PageReference.StartPage)
	.Select(DataFactory.Instance.GetPage)
	.OrderBy(page => page.PageTypeName)
	.GroupBy(page => page.PageTypeName)
	.Select(group => new { PageType = group.Key, Count = group.Count() })
	.ToList();

Rom, dag 1

Resan hem­i­från bör­ja­de kl.12 på tis­da­gen, då vi begav oss till Tri­ang­elns tåg­sta­tion. Det är lätt att glöm­ma bort hur nära det är, men när man väl behö­ver åka tåg är det ohygg­ligt skönt att bo så mära. Det är bara synd att vi inte har bätt­re tåg inom sta­den…

Annars ar det en väl­digt hän­del­se­lös dag. Vi tog tåget till Kastrup, sat i loung­en i någ­ra tim­mar i vän­tan på att pla­net skul­le avgå, bor­da­de pla­net, flög i någ­ra tim­mar, lan­da­de och ploc­ka­de upp vårt bagage. Från Fiu­mi­ci­ni tog vi Leo­nar­do Express till Roma Ter­mi­ni, och där­i­från var det bara en pro­me­nad på lite drygt 1 km till hotel­let.

På vägen till hotel­let pas­se­ra­de vi ett stäl­le med väl­digt hyff­sa­de pri­ser, så efter vi chec­kat in på hotel­let (under­bart med AC på rum­met!!!) gick vi till­ba­ka till restau­rang La Tra­to­ria Roma­na och åt Buca­ti­ni All’a­ma­tri­ci­a­na och piz­za fio­ri di zuc­cho (piz­za med zuc­chi­nib­lom­mor). Piz­zan var inte alls vad jag vän­tat mig, men helt OK! Det var en bianco-pizza (dvs utan tomat­sås) och hade, för­u­tom zuc­chi­nib­lom­mor, även ansjo­vis (rik­tig ansjo­vis, inte det som kal­las ansjo­vis i Sve­ri­ge) och moz­za­rel­la.

Och som van­ligt är tavola­vi­ner­na till maten rik­tigt bra! 🙂

Av Fritz fick jag veta att det finns käll­fon­tä­ner över­allt, och det ver­kar vara rik­tigt friskt och lagom kallt vat­ten! Jag blir antag­li­gen en fre­kvent besö­ka­re till dem med tan­ke på dels hur varmt det är ute (kloc­kan är runt 23:30 och det är inte märk­bart sva­la­re ute nu än vid 21-tiden, dvs runt 30 gra­der), och dels på hur myc­ket vat­ten jag dric­ker…

Hotel­let var fak­tiskt bätt­re än jag för­vän­ta­de mig. AC på rum­met, schysst bygg­nad, väl­digt trångt i duschen för någon i min stor­lek (men det är det över­allt i Ita­li­en). Ing­en WiFi på rum­met, men det finns på bot­ten­vå­ning­en. I mor­gon åter­står det att se hur hotell­fru­kosten står sig. Är den usel så blir det fru­kost i stan. Och det är ju inte fy skam det hel­ler 🙂

Och just ja, utrym­met i dus­hen kan beskri­vas som humo­ris­tiskt, ita­li­e­nar­na har bytt plats på varm- och kall­vat­ten­kra­nen, och i stäl­let för hand­du­kar har de gett oss bords­du­kar.