I kväll var det dags för tredje gruppträffen.

Con­ti­nue reading »

 

I går var det grupp­träff två, vil­ket också inne­bar invägning.

Con­ti­nue reading »

 

Jag råkade nämna på Face­Book att jag hade kära min­nen av adventska­len­dern från när jag var liten. Min mamma såg det natur­ligt­vis och har, snäll som hon är, gjort en advents­­ka­­len­der till mig i år! Jag är lyck­lig! Och det pig­gar upp en hel i höst­rus­ket och mörkret.

Dagens pre­sent: en badanka som blin­kar i olika fär­ger när den ham­nar i vatten.

Tack, Mamma! :)

 

Första vec­kan med itrim är avkla­rad, och snart är första dagen i andra vec­kan slut.

Con­ti­nue reading »

 

OK, jag erkän­ner – jag har ald­rig rik­tigt vetat skill­na­den mel­lan en gågata och en gårds­gata. Jag har all­tid utgått från att båda inne­bär att man inte får köra snab­bare än vad en genom­snitt­lig per­son går, och bara köra där om man skall till (eller från) en fas­tig­het inom områ­det. Jag har ald­rig rik­tigt fat­tat vad som skiljde en gågata från en gårdsgata.

Myn­dig­he­terna gjorde det lät­tare (och svå­rare) för oss för några år sen, genom att införa ytter­li­gare ett begrepp – gång­farts­om­råde. Man slu­tade använda gårds­gata på nya gator, och bör­jade använda begrep­pet ”gång­farts­om­råde” istäl­let, sam­ti­digt som man behöll gårdsgatorna.

För att veta skill­na­den mel­lan dem är det enklare om du går till Wikipedia-sidan om gång­farts­om­råde.

 

Igår bör­jade jag använda en stegräk­nare (igen — förra året var vi på jobb med i en stegräk­nar­täv­ling som anord­na­des här i Malmö (eller det var kanske Skåne, jag minns inte riktigt).

Jag glömde stegräk­na­ren på kon­to­ret i förr­går, så jag kunde inte börja använda den igen för­rän jag kom till­baka till kon­to­ret igår.

Till min besvi­kelse såg jag när jag kom hem att jag bara gått 1 594 steg. ”WTF!” tänkte jag. 2,5 km till jobb, gå runt lite på kon­to­ret och på lun­chen, och 2,5 km hem igen. Det måste gå mer än 500 steg per 2,5 km!

Idag fäste jag stegräk­na­ren på annat sätt (i bäl­tet istäl­let för byx­fic­kans över­kant) och när jag kom till kon­to­ret idag så hade den räk­nat upp näs­tan 2 800 steg! Success!

Nu skall jag föra lite sta­tistik över hur myc­ket jag går de när­maste dagarna, och i nästa vecka blir det att sätta mål för hur myc­ket mer jag borde gå varje dag.

Nov 162011
 

Snart bör­jar mitt nya liv.

I går var jag på info­träff hos itrim på Tri­ang­eln i Malmö. Vi fick lite infor­ma­tion om vad itrim är och hur de hjäl­per sina kun­der att gå ner i vikt och komma i form.

På tis­dag skall jag träffa in häl­so­råd­gi­vare för första gången, och gå ige­nom mina mål, och hur jag skall göra för att komma dit.

Där­ef­ter är det utvär­de­ring av min kon­di­tion, dvs jag skall gå ett visst antal meter så fort jag kan.

När det är klart är det dags för intro­duk­tion till trä­nings­ut­rust­ningen. Jag antar att det även inne­bär att första motions­pas­set inträ­det då, så det lär säkert ömma på kons­tiga stäl­len på krop­pen på onsdag.

På ons­dag är det dags för första grupp­träf­fen. Fort­fa­rande lite osä­ker på vad det inne­bär, men det får jag se då. Jag har fått en bok att läsa och en ”läx­bok” med upp­gif­ter som man gör på och mel­lan gruppträffarna.

På tors­dag är det dags för andra motions­pas­set. Min plan var att till att börja med hålla det till tre dagar per vecka (tis­dag, tors­dag, sön­dag), och där­ef­ter trappa upp fre­kvens och inten­si­tet efter hand som jag mär­ker att jag kla­rar med.

 

När jag lad­dade om en av mina fli­kar i Chrome idag, möt­tes jag av föl­jande i fli­ken som hade last.fm:

13337 spelade låtar sedan 22 feb 2005

Det säger mig två saker:

  • How leet am I? (Not very.)
  • Jag borde lyssna på mer musik.
Jun 272011
 

Kloc­kan 5.45. Har du någon aning om hur tidigt det är? Det var då min mobil­te­le­fon väckte mig. En väl­digt djup suck senare lyc­ka­des jag klättra upp ur sängen och masa mig ut i badummet.

Varm­vatt­net var i prin­cip slut (tur man duschade igår kväll), så det fick bli lite friskt plas­kande istället.

Efter en god fru­kost med bland annat bir­cher müsli (måste ta reda på hur man gör det där) gav vi oss iväg igen mot nästa över­natt­ning, i Milano.

Kloc­kan 7.25 ringde en lite små­sur tax­i­chauf­för från Taxi Lim­hamn och kon­sta­te­rade att vi inte ver­kade vilja åka någon­stans idag. Vi berät­tade att han var ute 24 tim­mar för sent.

Dagens första ben­sträc­kare sker i när­he­ten av Ulm, där Albert Eins­tein föddes.

Lun­chen avnjöts i Öster­rike, i sta­den Bre­genz pre­cis vid ena kan­ten av Boden­sjön. Jag har ald­rig förr ätit spätzle, så jag pas­sade på när till­fälle gavs på hotell Mess­mer. Kokt stekt och ost­gra­ti­ne­rade pas­ta­bi­tar med kan­ta­rel­ler och en fräsch sal­lad — gott!

Efter den korta turen i Öster­rike läm­nade vi EU och körde vidare in i Schweiz, eller som det heter på latin — Hel­ve­tica. Oehört vac­kert att åka ige­nom, Alperna bju­der upp till mag­ni­fikt skådespel!

Väl inne i Schweiz tog det oss bara ett par minu­ter att köra förbi det pyt­te­lilla lan­det Lich­tenstein, som ser ut att ligga upp­skrämt på en av bergs­slutt­ning­arna. Vi lyc­ka­des skymta furs­te­pa­lat­set, där Hans Adam II bor.

Efter ytter­li­gare en ben­sträckar­paus kom vi till slut fram till hotel­let i Sesto san Gio­vanni strax utan­för Milano. Nytt och fräscht hotell, mitt i ett kon­tors– och indu­stri­om­råde, med kraft­led­ningar och stor trans­for­ma­tor­sta­tion bakom hotel­let. Mitt i det här hade de en musikfestival!

Maten var sådär, helt OK men inte mer. Jag antar att det berodde på att det var söndag.

Efter ett kort besök till musik­fes­ti­va­len bakom hotel­let och en kall öl där var det dags att sova.

Jun 272011
 

Resan bör­jade ganska bra!

Jag säger ”ganska” eftersom Taxi Lim­hamn schabb­lade bort vår tax­i­bok­ning till 7.20, och när vi ringde och frå­gade var bilen var, så hade de dels ingen antec­king om vår bok­ning, och dels inga lediga bilar att skicka. Vi för­kla­rade artigt för dem hur vär­de­lösa de var, och ringde Taxi 97 istäl­let — ett före­tag jag ald­rig haft anled­ning att bli besvi­ken på.

Efter en snabb fru­kost på Öresundser­mi­na­len läm­nade bus­sen sta­tio­nen näs­tan exakt 8.10.

Vid lunch­tid stan­nade vi till i någon­stans i Tyskland och åt lunch, för min del Jägarschnit­zel med cham­pin­jon­sås och kokt pota­tis. Schnit­zeln var från fru­sen mass­till­verk­ning, men var fak­tiskt rik­tigt god!

På efter­mid­da­gen stan­nade vi till på en rast­plats längs auto­bahn, för rast/vila. Köerna till toa­let­terna var dock änd­lösa, det var tre bus­sar från Sve­rige som stan­nade till där sam­ti­digt, och alla var i behov av att besöka toa­let­terna. Vi besökte Bur­ger King istäl­let för ett litet lät­tare mel­lan­mål i form av en liten cho­klad­mil­ks­hake och en ost­bur­gare. Bur­ga­ren hade legat ett tag, och mil­ks­ha­ken sma­kade knappt choklad.

Klo­kan 19.30 anlände vi till hotell Bachmüle i Fulda, där vi skulle sova över första nat­ten. Mid­da­gen inled­des av något jag inte tror jag ätit sedan grund­sko­lan — Minestro­ne­soppa, gjord på bok­stavs­pasta. Huvud­rät­ten var en pann­biff med grön­pep­par­sås, och efter­rät­ten bestod av tysk cho­klad­pud­ding med vanilj­sås. Cho­klad­pud­ding i Tyskland görs på väl­digt lite cho­klad och väl­digt myc­ket gelatin.

Hotell­rum­met var helt OK. Sängen var så låg att man fick klättra ur den, och kud­den, som såg stor och skön ut, för­svann i tomma intet när man skulle lägga huvu­det på den. Jag tror den var lite blyg. Jag sov dock rikigt bra och är myc­ket pig­gare idag än i går.

© 2011 Paddys blogg Suffusion theme by Sayontan Sinha