I kväll var det dags för tredje gruppträffen.
Jag råkade nämna på FaceBook att jag hade kära minnen av adventskalendern från när jag var liten. Min mamma såg det naturligtvis och har, snäll som hon är, gjort en adventskalender till mig i år! Jag är lycklig! Och det piggar upp en hel i höstrusket och mörkret.
Dagens present: en badanka som blinkar i olika färger när den hamnar i vatten.
Tack, Mamma!
Första veckan med itrim är avklarad, och snart är första dagen i andra veckan slut.
OK, jag erkänner – jag har aldrig riktigt vetat skillnaden mellan en gågata och en gårdsgata. Jag har alltid utgått från att båda innebär att man inte får köra snabbare än vad en genomsnittlig person går, och bara köra där om man skall till (eller från) en fastighet inom området. Jag har aldrig riktigt fattat vad som skiljde en gågata från en gårdsgata.
Myndigheterna gjorde det lättare (och svårare) för oss för några år sen, genom att införa ytterligare ett begrepp – gångfartsområde. Man slutade använda gårdsgata på nya gator, och började använda begreppet ”gångfartsområde” istället, samtidigt som man behöll gårdsgatorna.
För att veta skillnaden mellan dem är det enklare om du går till Wikipedia-sidan om gångfartsområde.
Igår började jag använda en stegräknare (igen — förra året var vi på jobb med i en stegräknartävling som anordnades här i Malmö (eller det var kanske Skåne, jag minns inte riktigt).
Jag glömde stegräknaren på kontoret i förrgår, så jag kunde inte börja använda den igen förrän jag kom tillbaka till kontoret igår.
Till min besvikelse såg jag när jag kom hem att jag bara gått 1 594 steg. ”WTF!” tänkte jag. 2,5 km till jobb, gå runt lite på kontoret och på lunchen, och 2,5 km hem igen. Det måste gå mer än 500 steg per 2,5 km!
Idag fäste jag stegräknaren på annat sätt (i bältet istället för byxfickans överkant) och när jag kom till kontoret idag så hade den räknat upp nästan 2 800 steg! Success!
Nu skall jag föra lite statistik över hur mycket jag går de närmaste dagarna, och i nästa vecka blir det att sätta mål för hur mycket mer jag borde gå varje dag.
Snart börjar mitt nya liv.
I går var jag på infoträff hos itrim på Triangeln i Malmö. Vi fick lite information om vad itrim är och hur de hjälper sina kunder att gå ner i vikt och komma i form.
På tisdag skall jag träffa in hälsorådgivare för första gången, och gå igenom mina mål, och hur jag skall göra för att komma dit.
Därefter är det utvärdering av min kondition, dvs jag skall gå ett visst antal meter så fort jag kan.
När det är klart är det dags för introduktion till träningsutrustningen. Jag antar att det även innebär att första motionspasset inträdet då, så det lär säkert ömma på konstiga ställen på kroppen på onsdag.
På onsdag är det dags för första gruppträffen. Fortfarande lite osäker på vad det innebär, men det får jag se då. Jag har fått en bok att läsa och en ”läxbok” med uppgifter som man gör på och mellan gruppträffarna.
På torsdag är det dags för andra motionspasset. Min plan var att till att börja med hålla det till tre dagar per vecka (tisdag, torsdag, söndag), och därefter trappa upp frekvens och intensitet efter hand som jag märker att jag klarar med.
När jag laddade om en av mina flikar i Chrome idag, möttes jag av följande i fliken som hade last.fm:
Det säger mig två saker:
- How leet am I? (Not very.)
- Jag borde lyssna på mer musik.
Klockan 5.45. Har du någon aning om hur tidigt det är? Det var då min mobiltelefon väckte mig. En väldigt djup suck senare lyckades jag klättra upp ur sängen och masa mig ut i badummet.
Varmvattnet var i princip slut (tur man duschade igår kväll), så det fick bli lite friskt plaskande istället.
Efter en god frukost med bland annat bircher müsli (måste ta reda på hur man gör det där) gav vi oss iväg igen mot nästa övernattning, i Milano.
Klockan 7.25 ringde en lite småsur taxichaufför från Taxi Limhamn och konstaterade att vi inte verkade vilja åka någonstans idag. Vi berättade att han var ute 24 timmar för sent.
Dagens första bensträckare sker i närheten av Ulm, där Albert Einstein föddes.
Lunchen avnjöts i Österrike, i staden Bregenz precis vid ena kanten av Bodensjön. Jag har aldrig förr ätit spätzle, så jag passade på när tillfälle gavs på hotell Messmer. Kokt stekt och ostgratinerade pastabitar med kantareller och en fräsch sallad — gott!
Efter den korta turen i Österrike lämnade vi EU och körde vidare in i Schweiz, eller som det heter på latin — Helvetica. Oehört vackert att åka igenom, Alperna bjuder upp till magnifikt skådespel!
Väl inne i Schweiz tog det oss bara ett par minuter att köra förbi det pyttelilla landet Lichtenstein, som ser ut att ligga uppskrämt på en av bergssluttningarna. Vi lyckades skymta furstepalatset, där Hans Adam II bor.
Efter ytterligare en bensträckarpaus kom vi till slut fram till hotellet i Sesto san Giovanni strax utanför Milano. Nytt och fräscht hotell, mitt i ett kontors– och industriområde, med kraftledningar och stor transformatorstation bakom hotellet. Mitt i det här hade de en musikfestival!
Maten var sådär, helt OK men inte mer. Jag antar att det berodde på att det var söndag.
Efter ett kort besök till musikfestivalen bakom hotellet och en kall öl där var det dags att sova.
Resan började ganska bra!
Jag säger ”ganska” eftersom Taxi Limhamn schabblade bort vår taxibokning till 7.20, och när vi ringde och frågade var bilen var, så hade de dels ingen antecking om vår bokning, och dels inga lediga bilar att skicka. Vi förklarade artigt för dem hur värdelösa de var, och ringde Taxi 97 istället — ett företag jag aldrig haft anledning att bli besviken på.
Efter en snabb frukost på Öresundserminalen lämnade bussen stationen nästan exakt 8.10.
Vid lunchtid stannade vi till i någonstans i Tyskland och åt lunch, för min del Jägarschnitzel med champinjonsås och kokt potatis. Schnitzeln var från frusen masstillverkning, men var faktiskt riktigt god!
På eftermiddagen stannade vi till på en rastplats längs autobahn, för rast/vila. Köerna till toaletterna var dock ändlösa, det var tre bussar från Sverige som stannade till där samtidigt, och alla var i behov av att besöka toaletterna. Vi besökte Burger King istället för ett litet lättare mellanmål i form av en liten chokladmilkshake och en ostburgare. Burgaren hade legat ett tag, och milkshaken smakade knappt choklad.
Klokan 19.30 anlände vi till hotell Bachmüle i Fulda, där vi skulle sova över första natten. Middagen inleddes av något jag inte tror jag ätit sedan grundskolan — Minestronesoppa, gjord på bokstavspasta. Huvudrätten var en pannbiff med grönpepparsås, och efterrätten bestod av tysk chokladpudding med vaniljsås. Chokladpudding i Tyskland görs på väldigt lite choklad och väldigt mycket gelatin.
Hotellrummet var helt OK. Sängen var så låg att man fick klättra ur den, och kudden, som såg stor och skön ut, försvann i tomma intet när man skulle lägga huvudet på den. Jag tror den var lite blyg. Jag sov dock rikigt bra och är mycket piggare idag än i går.